Igår när ja skulle fara neröver mot sundsvall igen så inträffade en lustig sak. Skulle köra om en lastbil och ja hade ju chefens bil som e bakhjulsdriven så när ja svänger ut så visar de sig att de är världens isbana ( hade kört om en lastbil alldeles innan och de gick alldeles utmärkt ), men denna gång sladdar bakändan till och i denna höga fart och isbana så fanns de inte mycket en liten hjälplös tjej som ja kunde göra. Först far ja höger och vänster och sen börjar jag snurra, snurra och snurra runt. Själv sitter ja mest bara och skriker, fanns inte mycket annat att göra faktiskt. Tillslut drämmer ja in i snövallen och stannar. Då har ja kommit över på andra sidan vägen och pekar hem mot Stugun igen. Tack och lov fick ja inget möte och ja hann ju aldrig upp jämsides me lastbilen, för ja kunde lika gärna ha åkt in i honom och då är de ju tack och godnatt. Så där satt ja nu, i en snövall alldeles ensam och skakad, utan en enda skråma på varken mig själv eller bilen. Två bröder som bodde i närheten va snäll och hjälpte mig ringa bärgare. Ja förstår inte att jag kunde ha sån tur, men otäckt va de. Tack alla som stannade och hjälpte mig. Tack ni som ringde och brydde er. Ni får helt enkelt stå ut med mig ett tag till!

- Men oj va många dödsannonser de va i tidningen idag!
- Konstigt, du har ju varit ute på vägarna!